Släpper Sig

För hela helvete!
Nu släpper vi vår fullängsskiva. 28 minuter drag med plåster. Skiva finns givetvis digitalt på typ iTunes och så vidare - kolla: http://www.cdbaby.com/cd/vrakers
Så jävla bra. Men det är inte nog med bra digitalt. Den finns frånochmed 5e november i hård fysisk form. Så fantastiskt mycket bättre. Till musiken ingår booklet eller vikaffish eller vad det nu är.

Den 5e november är det dessutom ett fett jävla releasekalas i malmö! Vi lyckas bli fulltaliga, så länge ingen kidnappar oss och vill ha mer än en skiva i lösensumma, och ska stå på scenen och spela! Live! Jävlar helvetes skit!
http://www.facebook.com/event.php?eid=153149308051720
Vi står på scenen på Vinylbaren på KB och spelar kramgoda bitar med The Vrakers. Endast.
Kom dit och köp vår skiva, stöd din lokala alkoholprånglare och skrik med i refränger du bara trodde att Gud hade i sin garderob.

Kanske aldrig, kanske alltid

Ja när kommer det något mer skrivet av The Vrakers? Kanske sen. Kanske aldrig. Kanske nu.
Ja, nu är det dags. Nu är det dags och tid och högaktuellt för The Vrakers att börja tänka på refrängen. Refrängen som skickar alla andra refränger till Intro-stadiet. Refrängen som inte får dig att tänka på morgondagen. Refrängen som vänder allt ut och in, även det introverta.

Försök inte räkna ut när The Vrakers skriver nästa gång. The Vrakers är aldrig uträknade.

Nu räknar vi in.
One!
Two!
Three!
One, two, three, FOUR!

Nytt år

Ja så var det dags, ett nytt år med The Vrakers. Det kan komma att bli The Vrakers år i år, fan vet, förresten, eller jo, det blir nog så. Men först måste The Vrakerss doktorera i musik och lydnad, kanske inte lydnad, det kan The Vrakers, men det var ju det här med musiken. Om några år kanske det kan visas upp en rumsren låt utan minsta felspel eller udda arr. som sticker som svärd i gemene mans redan öppna och utvidgade populärmusiksår. - Ner med de jävlarna! som vi hade skrikit på barrikaderna på 70-talet, detta årtionde som stått som grund och stöttepelare för hela The Vrakers-kollektivet sedan dag 1. Ett årtionde fyllt av gemenskap, linskok och progg.

The Vrakers ikläder sig proggens trista paltor och slänger sig på musikbålet - låt oss brinna för fan. Det nya året blir en färd genom dekadensens och djävulskapens hemliga rum där fylla, nakenhet, smart jävla punkrock och kärlek råder.

Musik för folket i tiden

Tjoho, nu följer jag mig själv!

Som det vrak Unge Herr Vrakersson är. För vem skulle man väl annars följa in i de nya året, i det nya decenniet, rätt in i det av blod nypolerade kaklet.

Vem är dummast, vraket eller vraket som följer efter? Fan vet.

Min dekadenta och alldeles för odansade bak ska nu till tonerna av alla otaliga Vrakers-hits ta mig och er alla in i det nya. Svart är det nya. Det gamla likaså. Yrar jag? Det måste vara för beatet. Yr gör det mig. I hela min lilla skalle.

Mr Ron hälsar även han ett misshandlat nytt år, under stundom dinerandes på en canapé.

kuk

The Vrakers jobbar på kontor

I dessa tider av förkastande av de kulturella värdena måste
The Vrakers sitta och hora på kontor. Så mycket mer nytta
alla vrak skulle göra på scen, folk skulle ju dansa.

Nu är det ingen som dansar.

De sitter på sina ergonomisk omhuldade rövar och
ringer till än den ena än den andra.

The Vrakers smyger undan och försöker undvika arbete in i det längsta.

Död åt kontoristerna som inte dansar och leve
alla vrak, utstötta och socialt handikappade,
och övriga dysfunktionella förstås!

De leve, hurra!

Men i afton, mina damer och herrar, när kvällen och
natten nalkas, då smyger vi inte längre utan står
i full, framför allt full, ståtlig blom. Helst iklädda
så lite som möjligt och svängandes så lönnfettet
dallrar.

hej då.

PK

Ibland får jag en känsla av att det går att bli tråkigare
för nån som är rolig, men det är svårt för nån som är
lite tråkig att bli rolig.
Den som väljer att vara allvarsam får svårt att vara skämtsam,
det måste hela tiden vara nån mening med det som sägs
och det som görs. Har man väl blivit vuxen får man
inte bete sig som ett barn. Då får man bara ha
"barnasinnet kvar" kvar och fnissa åt tokroliga saker när
det passar sig och sen göra sig löjlig bara en gång
om året när det råkar vara kräftskiva eller maskerad.

Jag förstår inte.

Jag vill inte vara allvarlig och om jag måste vara det
så är det med ironi och sarkasm.

Snälla The Vrakers, hjälp mig, låt mig vara ett barn
för alltid, jag ligger med er om jag måste. Nej! Jag
gör det gärna.

god natt och sov vått, som sängvätarn sa.