Kanske aldrig, kanske alltid

Ja när kommer det något mer skrivet av The Vrakers? Kanske sen. Kanske aldrig. Kanske nu.
Ja, nu är det dags. Nu är det dags och tid och högaktuellt för The Vrakers att börja tänka på refrängen. Refrängen som skickar alla andra refränger till Intro-stadiet. Refrängen som inte får dig att tänka på morgondagen. Refrängen som vänder allt ut och in, även det introverta.

Försök inte räkna ut när The Vrakers skriver nästa gång. The Vrakers är aldrig uträknade.

Nu räknar vi in.
One!
Two!
Three!
One, two, three, FOUR!

Nytt år

Ja så var det dags, ett nytt år med The Vrakers. Det kan komma att bli The Vrakers år i år, fan vet, förresten, eller jo, det blir nog så. Men först måste The Vrakerss doktorera i musik och lydnad, kanske inte lydnad, det kan The Vrakers, men det var ju det här med musiken. Om några år kanske det kan visas upp en rumsren låt utan minsta felspel eller udda arr. som sticker som svärd i gemene mans redan öppna och utvidgade populärmusiksår. - Ner med de jävlarna! som vi hade skrikit på barrikaderna på 70-talet, detta årtionde som stått som grund och stöttepelare för hela The Vrakers-kollektivet sedan dag 1. Ett årtionde fyllt av gemenskap, linskok och progg.

The Vrakers ikläder sig proggens trista paltor och slänger sig på musikbålet - låt oss brinna för fan. Det nya året blir en färd genom dekadensens och djävulskapens hemliga rum där fylla, nakenhet, smart jävla punkrock och kärlek råder.

Musik för folket i tiden